
Dikter av Albert Viksten
Dikter av Albert Viksten
Isak Albert Viksten, född 8 april 1889 i Vojen, Graninge, Västernorrlands län, död 23 juni 1969, var en svensk författare. Far till Hans Viksten och Sven Viksten. Albert Vikstens far var skomakare och arrendator. Albert Viksten genomgick folkhögskola. Viksten arbetade som skogs- och järnvägsarbetare och sjöman innan han blev journalist i Nya Norrland och Norrskensflamman. Han föreläste också inom folkbildningsförbundet och gjorde vidsträckta resor. 1924 gifte han sig och bosatte sig i Färila i Hälsingland.källa: Wikipedia
Den stora kärleken.
Att ana godhet där de andra spårar ont
och spana hoppets gryning mot en nattlig horisont,
att söka sanningskorn i sanden mitt i lögnens flod,
det är att vara stark i anden och äga mod.
Att älska varje litet kryp och känna ett med dem,
som har det armt och fattigt och som kanske saknar hem,
att ta ett slag på kinden och att icke slå igen,
det är att veta något om den stora kärleken.
Den värld jag såg i hans öga......
Nyss höll jag en vän i handen
och såg en värld i hans blick,
och kände mig glad som en lärka,
när jag över ängen gick.
Nu står jag vid graven och gråter,
för den kallnade handens skull
- men världen jag såg i hans öga
kan aldrig förvandlas till mull.
Kritiken
Så föll det mig in att bygga ett hus
Vid sidan av allfarvägen.
Jag lade ut grunden på säkert grus
Och prövade alla lägen.
En kritiker sa, du bygger för stort,
Där finns inga proportioner.
-Det är för smalt och det är för kort,
så sa andra personer.
Gud vet hur många nya förslag,
Kritiken ville mig giva,
Men följde jag alla, vareviga dag
Jag blott fått bygga och riva.
Jag byggde mitt hus efter egen fason
och stämplades envis och tokig
- Nu tar jag kritiken från stugubron
och ser att skaran är brokig.
Undret
Man drar upp gräns och rösar in varenda tumsbredd mark,
Och den som äger stora gods är både rik och stark.
Men himlens moln och solens ljus
och ängens fagra blom
är ditt och mitt som skogens sus
- en samfälld rikedom.
Blott den är fattig som har ställt sin andes krav på svält
och den är rik som undret ser och går med det i fält.
Och undret finns vart du vill gå,
I blom och fågeldrill........
men största undret är ändå,
att du och jag finns till.
Regler
Lär dig att vördsamt tiga,
när andra talar förnuft,
men spela gärna på giga
när pratet är strunt och luft.
Stig aldrig åt sidan för knodden,
som pockande kräver ditt rum,
men traska gärna i modden
för den som är svag och krum.
Säg ut det med frejdig vrede,
när lögnen bär sanningens glans.
Och möter du själva den lede,
så ryck i hans lurviga svans!
Byråkrat
Jag är en mäktig byråkrat,
en väktare för form och stat med paragrafisk bildning.
Jag sitter strängt på mitt kansli
och övar paragraferi
mot frihetens förvildning.
Här kommer folk från land och stad
och ingen enda verkar glad.
Jag ser dem paragrafiskt.
Jag dömer ut från fall till fall
vad folk och fänad göra skall
- formellt och byråkratiskt.
Tigaren
Den som kan jaka och tiga,
Skåda men inte se,
Bara bocka och niga
För världens ondska och ve
Den vill för oråd sig skona
Genom att vara stum,
Men aldrig en törnekrona
Kan smycka den som är ljum
Då vill jag vara bara ett barn.......
När vänner sviker och går på tå
med smil på avundens matta,
då vill jag vara bara ett barn,
som högt kan gråta och skratta.
När grälet flödar som ormens gift
från mun som intet förlåter,
då vill jag vara bara ett barn,
som både skrattar och gråter.
När musen pumpar sig full av luft
och far i strupen på katten,
då vill jag vara bara ett barn
med både gråten och skratten.
När döden kommer med sin pokal,
som undergivet jag fattar,
då vill jag vara bara ett barn,
som både gråter och skrattar.
En dag
Vad finns det på andra sidan?
Jag sitter helt lugn vid min sjö
och känner mig som en vålnad,
som aldrig riktigt kan dö.
Vad finns på den andra sidan?
Min undran tar aldrig slut.
En dag tar jag väl min eka
och ror helt sakta ditut
Inskription.
En gudfruktig hedning
sökte här sin ro
undan världens dårskap
med sin egen tro.
